|
|
|
|
Frã´gor Till Far
Minns du den tid som jag själv aldrig sett,
då folket var lyckligt, då folket var ett
Så säg mig nu, pappa, hur känns det idag,
när du sitter i slagget av det som finns kvar?
När du växte upp, säg mig hur var det då,
var en flicka någonting som man fritt gav sig på?
Gick du på gatan och lyssnade smått,
utan att höra ett ord du förstått?
Var du nånsin tvungen att ensam gå hem
sen du rånats och slagits av främmande män?
Säg mig hur kunde ni låta det ske?
Ni blunda' för det som en blind kunnat se
Känns det bra, käre far? Är du stolt är du glad?
Och var kommer du stå i vår strid av idag?
De flesta utav er var dumma som få,
men några utav er var värre ändå
De såg det som allvar och inte som lek,
de älskade att hata det folk som de svek
Nu kallar de motståndet hat, hets och skrock,
men utanför jagar nu gängen i flock
Och de tackar nog er och de skrattar och ler,
åt den dumhet och feghet som utmärkte er
Men ni borde ha vaknat, ni borde förstått,
ni borde sett allvaret, borde satt stopp
Säg mig hur kunde ni låta det ske?
Ni blunda' för det som en blind kunnat se
Känns det bra, käre far? Är du stolt är du glad?
Och var kommer du stå i vår strid av idag?
Ville ni föda en hel generation
av mångkulturella och rotlösa hjon?
Men mot era planer stod en verklighet,
där allt som var bra blev en stinkande smet
Nu tvingas vi axla det ansvar ni flytt,
ert samhälle ruttnar, vi bygger ett nytt
Och jag frågar dig, pappa, om du har förstått
att din åldersgrupp skapelse nu måste bort
Och jag frågar dig: har du ditt samvete kvar,
gör du din plikt nu som man och som far?
Nu tvingas vi axla det ansvar ni flytt,
ert samhälle ruttnar, vi bygger ett nytt
Är du med oss idag? Börjar tanken bli klar?
Eller vänder du ryggen åt framtidens barn?
Säg mig hur kunde ni låta det ske?
Ni blunda' för det som en blind kunnat se
Känns det bra, käre far? Är du stolt är du glad?
Och var kommer du stå i vår strid av idag?
När vi nu tvingas axla det ansvar ni flytt,
ert samhälle ruttnar vi bygger ett nytt
Är du med oss idag? Börjar tanken bli klar?
Eller vänder du ryggen åt framtidens barn?
Säg mig hur kunde ni låta det ske?
Ni blunda' för det som en blind kunnat se
Känns det bra, käre far? Är du stolt är du glad?
Och var kommer du stå i vår strid av idag?
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Och var kommer du stå i vår strid av idag?
Känns det bra, käre far? Är du stolt är du glad?
Ni blunda' för det som en blind kunnat se
Säg mig hur kunde ni låta det ske?
Eller vänder du ryggen åt framtidens barn?
Är du med oss idag? Börjar tanken bli klar?
ert samhälle ruttnar vi bygger ett nytt
När vi nu tvingas axla det ansvar ni flytt,
Och var kommer du stå i vår strid av idag?
Känns det bra, käre far? Är du stolt är du glad?
Ni blunda' för det som en blind kunnat se
Säg mig hur kunde ni låta det ske?
Eller vänder du ryggen åt framtidens barn?
Är du med oss idag? Börjar tanken bli klar?
ert samhälle ruttnar, vi bygger ett nytt
Nu tvingas vi axla det ansvar ni flytt,
gör du din plikt nu som man och som far?
Och jag frågar dig: har du ditt samvete kvar,
att din åldersgrupp skapelse nu måste bort
Och jag frågar dig, pappa, om du har förstått
ert samhälle ruttnar, vi bygger ett nytt
Nu tvingas vi axla det ansvar ni flytt,
där allt som var bra blev en stinkande smet
Men mot era planer stod en verklighet,
av mångkulturella och rotlösa hjon?
Ville ni föda en hel generation
Och var kommer du stå i vår strid av idag?
Känns det bra, käre far? Är du stolt är du glad?
Ni blunda' för det som en blind kunnat se
Säg mig hur kunde ni låta det ske?
ni borde sett allvaret, borde satt stopp
Men ni borde ha vaknat, ni borde förstått,
åt den dumhet och feghet som utmärkte er
Och de tackar nog er och de skrattar och ler,
men utanför jagar nu gängen i flock
Nu kallar de motståndet hat, hets och skrock,
de älskade att hata det folk som de svek
De såg det som allvar och inte som lek,
men några utav er var värre ändå
De flesta utav er var dumma som få,
Och var kommer du stå i vår strid av idag?
Känns det bra, käre far? Är du stolt är du glad?
Ni blunda' för det som en blind kunnat se
Säg mig hur kunde ni låta det ske?
sen du rånats och slagits av främmande män?
Var du nånsin tvungen att ensam gå hem
utan att höra ett ord du förstått?
Gick du på gatan och lyssnade smått,
var en flicka någonting som man fritt gav sig på?
När du växte upp, säg mig hur var det då,
när du sitter i slagget av det som finns kvar?
Så säg mig nu, pappa, hur känns det idag,
då folket var lyckligt, då folket var ett
Minns du den tid som jag själv aldrig sett,
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
FFrã´gor TTill FFar |
| rã´gor ill ar |
| rFã´gor iTll aFr |
| crã´gor fill car |
| cFrã´gor fTill cFar |
| Fcrã´gor Tfill Fcar |
| rrã´gor 5ill rar |
|
rFrã´gor 5Till rFar |
| Frrã´gor T5ill Frar |
| grã´gor hill gar |
| gFrã´gor hTill gFar |
| Fgrã´gor Thill Fgar |
| trã´gor yill tar |
| tFrã´gor yTill tFar |
|
Ftrã´gor Tyill Ftar |
| vrã´gor 6ill var |
| vFrã´gor 6Till vFar |
| Fvrã´gor T6ill Fvar |
| drã´gor gill dar |
| dFrã´gor gTill dFar |
| Fdrã´gor Tgill Fdar |
|
rill Faar |
| Fã´gor rTill Fr |
| Fãr´gor Trill Fra |
| Fdã´gor Tiill Fzr |
| Tll Fzar |
| Frdã´gor Tlil Fazr |
| F4ã´gor Tjll Fqr |
|
F4rã´gor Tjill Fqar |
| Fr4ã´gor Tijll Faqr |
| Fgã´gor T9ll Fsr |
| T9ill Fsar |
| Frgã´gor Ti9ll Fasr |
| Ftã´gor Tlll Fwr |
| Tlill Fwar |
|
Frtã´gor Tilll Fawr |
| F5ã´gor Toll Fxr |
| F5rã´gor Toill Fxar |
| Fr5ã´gor Tioll Faxr |
| Ffã´gor Tkll Farr |
| Ffrã´gor Tkill Fa |
| Frfã´gor Tikll Far |
|
Feã´gor T8ll Fad |
| Ferã´gor T8ill Fadr |
| Freã´gor Ti8ll Fard |
| Frãã´gor Tull Fa4 |
| Fr´gor Tuill Fa4r |
| Fr´ãgor Tiull Far4 |
| Frã´´gor Fag |
|
Frãgor Til Fagr |
| Frãg´or Till Farg |
| Frã´ggor Tikl Fat |
| Frã´or Fatr |
| Frã´ogr Tilkl Fart |
| Frã´hor Tiol Fa5 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|