|
|
|
|
FrăâŽgor Till Far
Minns du den tid som jag sjÀlv aldrig sett,
dÄ folket var lyckligt, dÄ folket var ett
SÄ sÀg mig nu, pappa, hur kÀnns det idag,
nÀr du sitter i slagget av det som finns kvar?
NÀr du vÀxte upp, sÀg mig hur var det dÄ,
var en flicka nÄgonting som man fritt gav sig pÄ?
Gick du pÄ gatan och lyssnade smÄtt,
utan att höra ett ord du förstÄtt?
Var du nÄnsin tvungen att ensam gÄ hem
sen du rÄnats och slagits av frÀmmande mÀn?
SÀg mig hur kunde ni lÄta det ske?
Ni blunda' för det som en blind kunnat se
KĂ€nns det bra, kĂ€re far? Ăâr du stolt Ă€r du glad?
Och var kommer du stÄ i vÄr strid av idag?
De flesta utav er var dumma som fÄ,
men nÄgra utav er var vÀrre ÀndÄ
De sÄg det som allvar och inte som lek,
de Àlskade att hata det folk som de svek
Nu kallar de motstÄndet hat, hets och skrock,
men utanför jagar nu gÀngen i flock
Och de tackar nog er och de skrattar och ler,
Ät den dumhet och feghet som utmÀrkte er
Men ni borde ha vaknat, ni borde förstÄtt,
ni borde sett allvaret, borde satt stopp
SÀg mig hur kunde ni lÄta det ske?
Ni blunda' för det som en blind kunnat se
KĂ€nns det bra, kĂ€re far? Ăâr du stolt Ă€r du glad?
Och var kommer du stÄ i vÄr strid av idag?
Ville ni föda en hel generation
av mÄngkulturella och rotlösa hjon?
Men mot era planer stod en verklighet,
dÀr allt som var bra blev en stinkande smet
Nu tvingas vi axla det ansvar ni flytt,
ert samhÀlle ruttnar, vi bygger ett nytt
Och jag frÄgar dig, pappa, om du har förstÄtt
att din Äldersgrupp skapelse nu mÄste bort
Och jag frÄgar dig: har du ditt samvete kvar,
gör du din plikt nu som man och som far?
Nu tvingas vi axla det ansvar ni flytt,
ert samhÀlle ruttnar, vi bygger ett nytt
Ăâr du med oss idag? Börjar tanken bli klar?
Eller vÀnder du ryggen Ät framtidens barn?
SÀg mig hur kunde ni lÄta det ske?
Ni blunda' för det som en blind kunnat se
KĂ€nns det bra, kĂ€re far? Ăâr du stolt Ă€r du glad?
Och var kommer du stÄ i vÄr strid av idag?
NĂ€r vi nu tvingas axla det ansvar ni flytt,
ert samhÀlle ruttnar vi bygger ett nytt
Ăâr du med oss idag? Börjar tanken bli klar?
Eller vÀnder du ryggen Ät framtidens barn?
SÀg mig hur kunde ni lÄta det ske?
Ni blunda' för det som en blind kunnat se
KĂ€nns det bra, kĂ€re far? Ăâr du stolt Ă€r du glad?
Och var kommer du stÄ i vÄr strid av idag?
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Och var kommer du stÄ i vÄr strid av idag?
KĂ€nns det bra, kĂ€re far? Ăâr du stolt Ă€r du glad?
Ni blunda' för det som en blind kunnat se
SÀg mig hur kunde ni lÄta det ske?
Eller vÀnder du ryggen Ät framtidens barn?
Ăâr du med oss idag? Börjar tanken bli klar?
ert samhÀlle ruttnar vi bygger ett nytt
NĂ€r vi nu tvingas axla det ansvar ni flytt,
Och var kommer du stÄ i vÄr strid av idag?
KĂ€nns det bra, kĂ€re far? Ăâr du stolt Ă€r du glad?
Ni blunda' för det som en blind kunnat se
SÀg mig hur kunde ni lÄta det ske?
Eller vÀnder du ryggen Ät framtidens barn?
Ăâr du med oss idag? Börjar tanken bli klar?
ert samhÀlle ruttnar, vi bygger ett nytt
Nu tvingas vi axla det ansvar ni flytt,
gör du din plikt nu som man och som far?
Och jag frÄgar dig: har du ditt samvete kvar,
att din Äldersgrupp skapelse nu mÄste bort
Och jag frÄgar dig, pappa, om du har förstÄtt
ert samhÀlle ruttnar, vi bygger ett nytt
Nu tvingas vi axla det ansvar ni flytt,
dÀr allt som var bra blev en stinkande smet
Men mot era planer stod en verklighet,
av mÄngkulturella och rotlösa hjon?
Ville ni föda en hel generation
Och var kommer du stÄ i vÄr strid av idag?
KĂ€nns det bra, kĂ€re far? Ăâr du stolt Ă€r du glad?
Ni blunda' för det som en blind kunnat se
SÀg mig hur kunde ni lÄta det ske?
ni borde sett allvaret, borde satt stopp
Men ni borde ha vaknat, ni borde förstÄtt,
Ät den dumhet och feghet som utmÀrkte er
Och de tackar nog er och de skrattar och ler,
men utanför jagar nu gÀngen i flock
Nu kallar de motstÄndet hat, hets och skrock,
de Àlskade att hata det folk som de svek
De sÄg det som allvar och inte som lek,
men nÄgra utav er var vÀrre ÀndÄ
De flesta utav er var dumma som fÄ,
Och var kommer du stÄ i vÄr strid av idag?
KĂ€nns det bra, kĂ€re far? Ăâr du stolt Ă€r du glad?
Ni blunda' för det som en blind kunnat se
SÀg mig hur kunde ni lÄta det ske?
sen du rÄnats och slagits av frÀmmande mÀn?
Var du nÄnsin tvungen att ensam gÄ hem
utan att höra ett ord du förstÄtt?
Gick du pÄ gatan och lyssnade smÄtt,
var en flicka nÄgonting som man fritt gav sig pÄ?
NÀr du vÀxte upp, sÀg mig hur var det dÄ,
nÀr du sitter i slagget av det som finns kvar?
SÄ sÀg mig nu, pappa, hur kÀnns det idag,
dÄ folket var lyckligt, dÄ folket var ett
Minns du den tid som jag sjÀlv aldrig sett,
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
FFrăâŽgor TTill FFar |
| răâŽgor ill ar |
| rFăâŽgor iTll aFr |
| crăâŽgor fill car |
| cFrăâŽgor fTill cFar |
| FcrăâŽgor Tfill Fcar |
|
rrăâŽgor 5ill rar |
| rFrăâŽgor 5Till rFar |
| FrrăâŽgor T5ill Frar |
| grăâŽgor hill gar |
| gFrăâŽgor hTill gFar |
| FgrăâŽgor Thill Fgar |
|
trăâŽgor yill tar |
| tFrăâŽgor yTill tFar |
| FtrăâŽgor Tyill Ftar |
| vrăâŽgor 6ill var |
| vFrăâŽgor 6Till vFar |
| FvrăâŽgor T6ill Fvar |
|
drăâŽgor gill dar |
| dFrăâŽgor gTill dFar |
| FdrăâŽgor Tgill Fdar |
| rill Faar |
| FăâŽgor rTill Fr |
| FărâŽgor Trill Fra |
|
FdăâŽgor Tiill Fzr |
| Tll Fzar |
| FrdăâŽgor Tlil Fazr |
| F4ăâŽgor Tjll Fqr |
| F4răâŽgor Tjill Fqar |
| Fr4ăâŽgor Tijll Faqr |
|
FgăâŽgor T9ll Fsr |
| T9ill Fsar |
| FrgăâŽgor Ti9ll Fasr |
| FtăâŽgor Tlll Fwr |
| Tlill Fwar |
| FrtăâŽgor Tilll Fawr |
|
F5ăâŽgor Toll Fxr |
| F5răâŽgor Toill Fxar |
| Fr5ăâŽgor Tioll Faxr |
| FfăâŽgor Tkll Farr |
| FfrăâŽgor Tkill Fa |
| FrfăâŽgor Tikll Far |
|
FeăâŽgor T8ll Fad |
| FerăâŽgor T8ill Fadr |
| FreăâŽgor Ti8ll Fard |
| FrăăâŽgor Tull Fa4 |
| FrâŽgor Tuill Fa4r |
| FrăâŽgor Tiull Far4 |
|
FrăâŽgor Fag |
| FrăâŽgor Til Fagr |
| FrăâŽgor Till Farg |
| FrăââŽgor Tikl Fat |
| FrăŽgor Fatr |
| FrăŽâgor Tilkl Fart |
|
Fră⎎gor Tiol Fa5 |
| Frăâgor Fa5r |
| FrăâgŽor Tilol Far5 |
| FrăâŽggor Tipl Faf |
|
|
|
|
|
|
|
|
|