|
Vă€nta P㎠En Vă€n
Jag vet vart jag kan gÄ
Jeg vet vad jag kan fÄ
Jag somnade en stund
Och vaknade igjen
Jag vÀnter pÄ en vÀn
All tid som gÄr för fort
Och sÄnt jag borde gjort
Stör mej inte alls
Nu Àr jag bara den
Som vÀntar pÄ en vÀn
I hennes blick
kan jag se vad jag saknar
Med hennes fÀrger har jag mÄlat mitt liv
I hennes vÀrld vil jag lÀmna min lÀngtan
Jag vÀntar tills hun kommer förbi
Och strÀcker ut sin hand
Som barav kvinnor kan
Hon sÀger - jag Àr din
Och jag vet nog hur det kÀnns
Att vÀnta pÄ en vÀn
Jag gick gjenom stan inatt
SÄ lÄngsamt och sÄ lungt och sÄ tyst
NÀr regnet kom och följde med mej
Och gatan blev et spegelbild
Som sa at allting kommer till den
Som klarar av at vÀnta
|
|
|
