|
|
|
|
Fă¶r Den Du ă
Jag ska se dig för den du e, inte fattig & breve'
Du har sÄ mycket kvar o ge, min vÀn lÄt ingen dra dig ner
folk fÄr tycka vad dom vill om det,
jag vet du kan om du vill nÄt mer
du har sÄ mycket kvar o ge min vÀn,
jag ska se dig för den du Àr
hon kom hit med sin familj frÄn ett fjÀrran land,
hon höll sin mammas hand, rÀdd för att det var sÄ kallt
allting var anorlunda, och sprÄket var nytt,
men pappa sa hÀr lever vi iaf lite tryggt
flytt frÄn fördÀrv, till ett land med öppna armar,
kan det hÀr vara platsen dÀr drömmarna besannas?
Hon var för ung för att förstÄ hur hon har det,
hon ville bara leka fritt med dom andra barnen.
Hon börja plugget, men hon höll sig pÄ sin kant.
En frÀmling, allting med henne var obekant.
Och hon levde i en lögn, hon höll det i sin hemlighet.
UtÄt var hon stark, men hon föll i sin ensamhet.
Fula ord och slag blev en del av hennes vardag,
hon höll det nu pÄ djupet, ingen hörde hennes klagan.
Hon ser sig sjÀlv i spegeln, och undrar vad det Àr för fel,
osynlig ensam stÄr hon dÀr bredvid mig.
Jag ska se dig för den du e, inte fattig & breve'
Du har sÄ mycket kvar o ge, min vÀn lÄt ingen dra dig ner
folk fÄr tycka vad dom vill om det,
jag vet du kan om du vill nÄt mer
du har sÄ mycket kvar o ge min vÀn,
jag ska se dig för den du Àr
Hon blev vuxen allt för tidigt, nÀr andra fick vara smÄ,
blev dömd pÄ grund det hon inte kunde fÄ.
barnfota sprang hon snabbt tills hon kom fram till mÄl,
alla andra hade skor, pappa hade inte rÄd.
NÀr middan var framme Ät hon sig aldrig mÀtt,
gav mer till lillastyster för det kÀndes inte rÀtt att vara belÄten.
Det var dÀr hon vakna till, nu sÄg hon det pÄ riktigt,
som mÄlat pÄ en bild.
sÄ hon lova sin familj en bÀttre framtid,
att hon ska göra allt hon kan för att nÄ fram dit.
hon plugga vidare till steg 12,
livet kÀndes bÀttre nÀr hon fick ett jobb.
Nu vill hon göra en förÀndring,
för dom som har det sÀmre stÀllt, tar hon stÀllning.
O' hon har fÄtt nog av att skÀmmas o va hemlig,
nu strÀcker hon ut sin hand för att hjÀlpa en frÀmling
Jag ska se dig för den du e, inte fattig & breve'
Du har sÄ mycket kvar o ge, min vÀn lÄt ingen dra dig ner
folk fÄr tycka vad dom vill om det,
jag vet du kan om du vill nÄt mer
du har sÄ mycket kvar o ge min vÀn,
jag ska se dig för den du Àr
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
jag ska se dig för den du Àr
du har sÄ mycket kvar o ge min vÀn,
jag vet du kan om du vill nÄt mer
folk fÄr tycka vad dom vill om det,
Du har sÄ mycket kvar o ge, min vÀn lÄt ingen dra dig ner
Jag ska se dig för den du e, inte fattig & breve'
nu strÀcker hon ut sin hand för att hjÀlpa en frÀmling
O' hon har fÄtt nog av att skÀmmas o va hemlig,
för dom som har det sÀmre stÀllt, tar hon stÀllning.
Nu vill hon göra en förÀndring,
livet kÀndes bÀttre nÀr hon fick ett jobb.
hon plugga vidare till steg 12,
att hon ska göra allt hon kan för att nÄ fram dit.
sÄ hon lova sin familj en bÀttre framtid,
som mÄlat pÄ en bild.
Det var dÀr hon vakna till, nu sÄg hon det pÄ riktigt,
gav mer till lillastyster för det kÀndes inte rÀtt att vara belÄten.
NÀr middan var framme Ät hon sig aldrig mÀtt,
alla andra hade skor, pappa hade inte rÄd.
barnfota sprang hon snabbt tills hon kom fram till mÄl,
blev dömd pÄ grund det hon inte kunde fÄ.
Hon blev vuxen allt för tidigt, nÀr andra fick vara smÄ,
jag ska se dig för den du Àr
du har sÄ mycket kvar o ge min vÀn,
jag vet du kan om du vill nÄt mer
folk fÄr tycka vad dom vill om det,
Du har sÄ mycket kvar o ge, min vÀn lÄt ingen dra dig ner
Jag ska se dig för den du e, inte fattig & breve'
osynlig ensam stÄr hon dÀr bredvid mig.
Hon ser sig sjÀlv i spegeln, och undrar vad det Àr för fel,
hon höll det nu pÄ djupet, ingen hörde hennes klagan.
Fula ord och slag blev en del av hennes vardag,
UtÄt var hon stark, men hon föll i sin ensamhet.
Och hon levde i en lögn, hon höll det i sin hemlighet.
En frÀmling, allting med henne var obekant.
Hon börja plugget, men hon höll sig pÄ sin kant.
hon ville bara leka fritt med dom andra barnen.
Hon var för ung för att förstÄ hur hon har det,
kan det hÀr vara platsen dÀr drömmarna besannas?
flytt frÄn fördÀrv, till ett land med öppna armar,
men pappa sa hÀr lever vi iaf lite tryggt
allting var anorlunda, och sprÄket var nytt,
hon höll sin mammas hand, rÀdd för att det var sÄ kallt
hon kom hit med sin familj frÄn ett fjÀrran land,
jag ska se dig för den du Àr
du har sÄ mycket kvar o ge min vÀn,
jag vet du kan om du vill nÄt mer
folk fÄr tycka vad dom vill om det,
Du har sÄ mycket kvar o ge, min vÀn lÄt ingen dra dig ner
Jag ska se dig för den du e, inte fattig & breve'
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
FFă¶r DDen DDu ăă |
| ă¶r en u |
| ăF¶r eDn uD ă |
| că¶r xen xu ă |
| cFă¶r xDen xDu ă |
| Fcă¶r Dxen Dxu ă |
| ră¶r een eu |
| rFă¶r eDen eDu |
|
Fră¶r Deen Deu |
| gă¶r fen fu |
| gFă¶r fDen fDu |
| Fgă¶r Dfen Dfu |
| tă¶r ren ru |
| tFă¶r rDen rDu |
| Ftă¶r Dren Dru |
| vă¶r cen cu |
|
vFă¶r cDen cDu |
| Fvă¶r Dcen Dcu |
| dă¶r sen su |
| dFă¶r sDen sDu |
| Fdă¶r Dsen Dsu |
| Făă¶r Duu |
| F¶r Dn D |
| F¶ăr Dne Du |
|
F㶶r Dsn Dh |
| Făr Dhu |
| Făr¶ Desn Duh |
| Fă¶rr D3n D7 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|