 |
|
 |
|
Till Det Sista Havet
Dom kommer att försöka värja sig, så gör det som vill att du gör.
Konstens poliser går en frusen stig, på säker mark utan himel ovanför.
Dom kommer att försöka tämja dig, och sänka dig med måttfullhet och sans.
Dom kommer att försöka lura dig, och säga att den väg du går den leder ingenstans.
Jag är där jag går med dig
genom mörker och hällande regn
Genom höstens tröga grind
genom vårens varma vind
till det sista havet min vän
Och när du trampar i förbrukade spår, och vesslorna väser att vi har sett dig förr.
Vi har sett dig falla och slira där du går och dom slår igen din vidöppna dörr
och när du saknar nån annans hand och minnen trängs med allt som aldrig blev av
när alla du älskar har flytt till fiende land och du strandar på dårarnas hav.
Jag är där jag går med dig
genom mörker och hällande regn
Genom höstens tröga grind
genom vårens varma vind
till det sista havet min vän
Och du ska måla din egen färg, och på din himeln ska det skrivas att du kan,
och det ska eka över skog och berg att sanningen ljuger och att drömmen är sann.
Och jag är där jag går med dig
genom mörker och hällande regn.
Genom höstens tröga grind
genom vårens första vind
till det sista havet min vän
till det sista havet min vän
till det sista havet min vän.
|
|
|
 |
|
 |
|
|
|
|
till det sista havet min vän.
till det sista havet min vän
till det sista havet min vän
genom vårens första vind
Genom höstens tröga grind
genom mörker och hällande regn.
Och jag är där jag går med dig
och det ska eka över skog och berg att sanningen ljuger och att drömmen är sann.
Och du ska måla din egen färg, och på din himeln ska det skrivas att du kan,
till det sista havet min vän
genom vårens varma vind
Genom höstens tröga grind
genom mörker och hällande regn
Jag är där jag går med dig
när alla du älskar har flytt till fiende land och du strandar på dårarnas hav.
och när du saknar nån annans hand och minnen trängs med allt som aldrig blev av
Vi har sett dig falla och slira där du går och dom slår igen din vidöppna dörr
Och när du trampar i förbrukade spår, och vesslorna väser att vi har sett dig förr.
till det sista havet min vän
genom vårens varma vind
Genom höstens tröga grind
genom mörker och hällande regn
Jag är där jag går med dig
Dom kommer att försöka lura dig, och säga att den väg du går den leder ingenstans.
Dom kommer att försöka tämja dig, och sänka dig med måttfullhet och sans.
Konstens poliser går en frusen stig, på säker mark utan himel ovanför.
Dom kommer att försöka värja sig, så gör det som vill att du gör.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| TTill DDet SSista HHavet |
| ill et ista avet |
| iTll eDt iSsta aHvet |
| fill xet zista javet |
| fTill xDet zSista jHavet |
| Tfill Dxet Szista Hjavet |
|
| 5ill eet wista uavet |
| 5Till eDet wSista uHavet |
| T5ill Deet Swista Huavet |
| hill fet dista navet |
| hTill fDet dSista nHavet |
| Thill Dfet Sdista Hnavet |
|
| yill ret eista bavet |
| yTill rDet eSista bHavet |
| Tyill Dret Seista Hbavet |
| 6ill cet xista gavet |
| 6Till cDet xSista gHavet |
| T6ill Dcet Sxista Hgavet |
|
| gill set aista yavet |
| gTill sDet aSista yHavet |
| Tgill Dset Saista Hyavet |
| rill Siista Haavet |
| rTill Dt Ssta Hvet |
| Trill Dte Ssita Hvaet |
|
| Tiill Dst Sjsta Hzvet |
| Tll Sjista Hzavet |
| Tlil Dest Sijsta Hazvet |
| Tjll D3t S9sta Hqvet |
| Tjill D3et S9ista Hqavet |
| Tijll De3t Si9sta Haqvet |
|
| T9ll Dft Slsta Hsvet |
| T9ill Slista Hsavet |
| Ti9ll Deft Silsta Hasvet |
| Tlll Drt Sosta Hwvet |
| Tlill Soista Hwavet |
| Tilll Dert Siosta Hawvet |
|
| Toll D4t Sksta Hxvet |
| Toill D4et Skista Hxavet |
| Tioll De4t Siksta Haxvet |
| Tkll Ddt S8sta Havvet |
| Tkill Ddet S8ista Haet |
| Tikll Dedt Si8sta Haevt |
|
| T8ll Dwt Susta Habet |
| T8ill Dwet Suista Habvet |
| Ti8ll Dewt Siusta Havbet |
| Tull Dett Sissta Hacet |
| Tuill De Sita Hacvet |
| Tiull Det Sitsa Havcet |
|
| Def Sizta Haget |
| Til Sizsta Hagvet |
| Till Detf Siszta Havget |
| Tikl De5 Siwta Hafet |
| De5t Siwsta Hafvet |
| Tilkl Det5 Siswta Havfet |
|
|
|
|
|
|
|
|
|