 |
|
 |
|
Kom Och Ta Mig
Jag står här på gatan vi bodde på
en gång var den hela vår värld.
Men ingenting känns lika dant som då
inga lyckliga mäniskor bor här.
Dom dörrar som alltid stod öppna då
är stängda och låsta idag.
Fast alla är ensamma hemma ändå
så blev det för oss som blev kvar.
Kom och ta mig långt här ifrån
långt här ifrån, långt härifrån
Ja, kom och ta mig långt här ifrån
kom ta mig långt härifrån.
Jag minns att dom sa du var rastlös då
att stan var för liten för dig.
Jag förstod inte alls vad dom menade då
men jag önskar dom sagt så om mig.
Fast inget skulle få skilja oss åt
så såg jag ditt tåg ge sig av.
Jag klamrade mig fast vid en skylt och grät
både skylten och vi står kvar.
Kom och ta mig långt här ifrån
långt här ifrån, långt härifrån
Ja, kom och ta mig långt här ifrån
kom ta mig långt härifrån.
Ohh, ohh....
Och om jag fick leva mitt liv igen
så skulle jag ta samma tåg.
Jag förstod inte alls vad du menade då
Jag såg inte alls det du såg.
För fönstren var aldrig så mörka då
och gatan var inte så smal.
Och föresten så skulle vi följas åt
så kom nu jag vill ge mig av.
Kom och ta mig långt här ifrån
långt här ifrån, långt härifrån
Ja, kom och ta mig långt här ifrån
kom ta mig långt härifrån.
Kom och ta mig långt här ifrån
långt här ifrån, långt härifrån
Ja, kom och ta mig långt här ifrån
kom ta mig långt härifrån.
|
|
|
 |
|
 |
|
|
|
|
kom ta mig långt härifrån.
Ja, kom och ta mig långt här ifrån
långt här ifrån, långt härifrån
Kom och ta mig långt här ifrån
kom ta mig långt härifrån.
Ja, kom och ta mig långt här ifrån
långt här ifrån, långt härifrån
Kom och ta mig långt här ifrån
så kom nu jag vill ge mig av.
Och föresten så skulle vi följas åt
och gatan var inte så smal.
För fönstren var aldrig så mörka då
Jag såg inte alls det du såg.
Jag förstod inte alls vad du menade då
så skulle jag ta samma tåg.
Och om jag fick leva mitt liv igen
Ohh, ohh....
kom ta mig långt härifrån.
Ja, kom och ta mig långt här ifrån
långt här ifrån, långt härifrån
Kom och ta mig långt här ifrån
både skylten och vi står kvar.
Jag klamrade mig fast vid en skylt och grät
så såg jag ditt tåg ge sig av.
Fast inget skulle få skilja oss åt
men jag önskar dom sagt så om mig.
Jag förstod inte alls vad dom menade då
att stan var för liten för dig.
Jag minns att dom sa du var rastlös då
kom ta mig långt härifrån.
Ja, kom och ta mig långt här ifrån
långt här ifrån, långt härifrån
Kom och ta mig långt här ifrån
så blev det för oss som blev kvar.
Fast alla är ensamma hemma ändå
är stängda och låsta idag.
Dom dörrar som alltid stod öppna då
inga lyckliga mäniskor bor här.
Men ingenting känns lika dant som då
en gång var den hela vår värld.
Jag står här på gatan vi bodde på
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| KKom OOch TTa MMig |
| om ch a ig |
| oKm cOh aT iMg |
| lom kch fa jig |
| lKom kOch fTa jMig |
| Klom Okch Tfa Mjig |
| oom 9ch 5a kig |
| oKom 9Och 5Ta kMig |
|
| Koom O9ch T5a Mkig |
| mom 0ch ha nig |
| mKom 0Och hTa nMig |
| Kmom O0ch Tha Mnig |
| jom lch ya Miig |
| jKom lOch yTa Mg |
| Kjom Olch Tya Mgi |
| iom ich 6a Mjg |
|
| iKom iOch 6Ta |
| Kiom Oich T6a Mijg |
| Occh ga M9g |
| Km Oh gTa M9ig |
| Kmo Ohc Tga Mi9g |
| Kkm Ofh ra Mlg |
| Kkom Ofch rTa Mlig |
| Kokm Ocfh Tra Milg |
|
| K9m Oxh Taa Mog |
| K9om Oxch T Moig |
| Ko9m Ocxh Ta Miog |
| K0m Ovh Tz Mkg |
|
|
|
|
|
|
|
|
|