|
Skogens RăŽ
Sitter och tÀnker pÄ de gÄnger
Som min mormor kom och hÀlsade pÄ
Och jag minns Àn i dag den sagan
Om de Àlskade tvÄ
För det var en gÄng
En trött och ensam man vid en tjÀrn
Och han drömde om
Att fÄ hÄlla nÄgon kÀr
Hör hur rÀvarna viskar
Se hur ugglorna flyr
Alla tjÀdrarna spelar pÄ en avlÀgsen myr
Hon försvann mellan furor
Med ett klingande skratt
SÄ förförisk men svÄr att förstÄ
Hon Àr skogens rÄ
Borta var förnuft och klokhet
Det hjÀlpte inte alls vad nÄgon sa
Skogens troll de smög omkring och tissla
âAtt detta Ă€r galenskapâ
Alla Àlvorna kom
Och förmanade;
âGlöm bort och vĂ€nd omâ
För ett lynnigt rÄ
SÀgs att ingen kan lita pÄ
Men han blev förtrollad
NÀr hon plötsligt försvann
Han sprang efter och ropade
âSĂ€g mig ditt namnâ
Hon försvann mellan furor
Med ett klingade skratt
SÄ förförisk men svÄr att förstÄ
Hon Àr skogens rÄ
Trots att alla djuren
HÀr Àr dina vÀnner
Ăr du lika ensam som jag
Trots att alla varnar för det hÀr som hÀnder
Lova mig att komma tillbaks
SĂ„ vid gryningen
SÄgs de sitta tillsammans igen
För som mormor sa;
Störst av allt Àr kÀrleken
Om du nÄgonsin hittar
Fram till kÀrlekens tjÀrn
Ska du stanna och lyssna
Jag vet att de Àr dÀr
De försvann mellan furor
Med ett klingande skratt
Hon Àr nyckfull men han kan förstÄ
För hon Àr skogens rÄ
Skogens rÄ förtrollar
Ăr ett lynnigt vĂ€sen
|
|
|