|
|
|
|
ăn ăr Hon Kvar
FÀrgerna bleknar, det Àr ofrÄnkomligt hÀr
Det Àr för kallt för att somna sÄ jag drömmer mig ivÀg
Jag kÀnner ju av kölden och faller ihop
Det finns inga ekon pÄ mina kvÀvda rop
Tystnaden fyller alla timmarna som far
Jag vet vad som vÀntar, men Àn Àr hon kvar
Vi tog och vi gav, det var aldrig frÄgan om nÄgot lÄn
Inget vi ska ge tillbaks, kanske bara hÄlla oss ifrÄn
Hon skrev vad hon kÀnde, men det var vackert ÀndÄ
Det kom som ett brev, det var vÀl lÀttare sÄ
Jag vill inte brÀnna alla minnena jag har
Jag vet vad som vÀntar, men Àn Àr hon kvar
Jag har sett mĂ„nen i MĂŒnchen, stĂ„tt pĂ„ högsta berget i Prag
Tog tÄget om natten som skulle föra mig mot dag
Jag har skÄdat lögner som har gjort mig sÄ hÀr
Ett hopplöst fall, en blek skimmer
Jag bÀr pÄ en sanning men jag har inget svar
Jag vet vad som vÀntar, men Àn Àr hon kvar
Jag dör som jag föddes, det Àr ingenting som jag vill
Det finns sÄ mycket som jag saknar och som jag lÀngtar till
Jag rÀds min skugga och min spegelbild Àr blek
Undrar hur jag hamnade hÀr, sÄ trött och vek
Jag har ingen död sÄ som prÀsterna har
Jag vet vad som vÀntar, men Àn Àr hon kvar
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Jag vet vad som vÀntar, men Àn Àr hon kvar
Jag har ingen död sÄ som prÀsterna har
Undrar hur jag hamnade hÀr, sÄ trött och vek
Jag rÀds min skugga och min spegelbild Àr blek
Det finns sÄ mycket som jag saknar och som jag lÀngtar till
Jag dör som jag föddes, det Àr ingenting som jag vill
Jag vet vad som vÀntar, men Àn Àr hon kvar
Jag bÀr pÄ en sanning men jag har inget svar
Ett hopplöst fall, en blek skimmer
Jag har skÄdat lögner som har gjort mig sÄ hÀr
Tog tÄget om natten som skulle föra mig mot dag
Jag har sett mĂ„nen i MĂŒnchen, stĂ„tt pĂ„ högsta berget i Prag
Jag vet vad som vÀntar, men Àn Àr hon kvar
Jag vill inte brÀnna alla minnena jag har
Det kom som ett brev, det var vÀl lÀttare sÄ
Hon skrev vad hon kÀnde, men det var vackert ÀndÄ
Inget vi ska ge tillbaks, kanske bara hÄlla oss ifrÄn
Vi tog och vi gav, det var aldrig frÄgan om nÄgot lÄn
Jag vet vad som vÀntar, men Àn Àr hon kvar
Tystnaden fyller alla timmarna som far
Det finns inga ekon pÄ mina kvÀvda rop
Jag kÀnner ju av kölden och faller ihop
Det Àr för kallt för att somna sÄ jag drömmer mig ivÀg
FÀrgerna bleknar, det Àr ofrÄnkomligt hÀr
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ăăn ăăr HHon KKvar |
| n r on var |
| ăn ăr oHn vKar |
| ăn ăr jon lvar |
| ăn ăr jHon lKvar |
| ăn ăr Hjon Klvar |
| ănn ărr uon ovar |
|
ă ă uHon oKvar |
| ăn ăr Huon Kovar |
| ăm ăd non mvar |
| ămn ădr nHon mKvar |
| ănm ărd Hnon Kmvar |
| ăh ă4 bon jvar |
| ăhn ă4r bHon jKvar |
|
ănh ăr4 Hbon Kjvar |
| ăj ăg gon ivar |
| ăjn ăgr gHon iKvar |
| ănj ărg Hgon Kivar |
| ăb ăt yon Kvvar |
| ăbn ătr yHon Kar |
| ănb ărt Hyon Kavr |
|
ă5 Hoon Kbar |
| ă5r Hn Kbvar |
| ăr5 Hno Kvbar |
| ăf Hkn Kcar |
| ăfr Hkon Kcvar |
| ărf Hokn Kvcar |
| ăe H9n Kgar |
|
ăer H9on Kgvar |
| ăre Ho9n Kvgar |
| H0n Kfar |
| H0on Kfvar |
| Ho0n Kvfar |
| Hln Kvaar |
| Hlon Kvr |
|
Holn Kvra |
| Hin Kvzr |
| Hion Kvzar |
|
|
|
|
|
|
|
|
|